Jag måste skriva av mig lite . . . det är för mycket tankar som snurrar runt i mitt huvud nu . . . ska jag ? ska jag inte ? ska jag vänta pch se ?  känns som att det kommer gå åt helvete hur som . . . 

Ensam, det är ofta

jag är ensam

omringad av tystnaden,

helt ensam.

Fast jag är egentligen

aldrig ensam.

Varför känns det då så ensamt?

Att jag och jonas börjar träffas igen är iofs jätte kul . . . men ska jag låta det gå över styr ? Tänk om det blir precis samma skit igen . . . kan ju inte direkt förvänta mig någon skillnad . . .
eller ska jag försöka ge mej ut och satsa på att dat kanske fins någon åt mig därute ?
s ä k r a   f ö r e   d e t   o s ä k r a   ?
har mitt sikte på någon annan med flickvän och som jag aldrig pratat med . . . bra jobbat måste jag säga. . . katastrof. . .
Inte för att jag e besatt av någon jag inte känner. . . det får ni inte tro. . . bara att det är så frustrerande att någon så perfekt bara går förbi framför näsan på mig. . . eller att vi bara står och kastar blickar på varandra men aldrig säger ett ord. . . hur löser man det. . .
måste antingen komma på hur jag ska jobba på det eller ge upp . . . ge upp har aldrig varit min grej. . . men han är inte den lättaste att få tag i. . .


Vill inte känna denna ensamhet längre. . . jag är omringad av folk jag älskar hela tiden. . . men ändå är det något som alltd fattas . . . Att få höra orden Jag älskar dig. . . eller att veta att man alltid har någon som finns där för en, när var och hur som helst. . . jag vill ha tillbaka den känslan. . . Singel-livet är underbart , att kunna göra vad man vill när man vill det utan att ha någon som bryr sig om det. . . men det blir tröttsamt efter ett tag . . . jusst det att ingen bryr sig. . . sen att jag har mina "storebröder" en sådär 1000 stycken som försöker förbjuda mig att göra saker är inte riktigt något som hjälper mig nu. . . bara ett bra sätt att bli arg på. . .
och det är hämskt hur mycket ilska jag har innom mig nu. . . allt kan irritera mig men jag får aldrig ur mig det utan lägger på en glad skrattande och fin fasad men innom mig samlas en stor svart klump av ilska som bara väntar på att bli så stor så att det kokar över i mig. . . men den dagen den sorgen. . .
Har bara för mycket i mitt huvud nu så att jag inte kan koncentrera mig på nått av det. . . bara skjuter upp allt tills det är försent att ta tag i det utan får ta det som det kommer. . . måste lära mig att ta tag i saker i tid så jag kan va berädd på vad som händer. . . för jusst nu käns det bara som att jag är helt ute och spårar med det mesta . . . 

Vill bara somna in och vakna om ett år . . .